Svensk ordbok 2009, webbversion
o
`
roa sig
verb
oroade oroat
o|ro·ar
●
vara orolig
psykol.
hans mamma oroade sig för nästan allt
de mörka molnen är inget att oroa sig över
oroa sig (för/över ngn/ngt/att+V/SATS)
sedan 1727
Subst.:
vbid1-888594
oroande
;
1
oro